På en enda termin lyckades han vända hela sin värld

05
🌹
Med sonens tillåtelse att skryta;
Den här människan!
Jag tror få personer förstår hur det är att vara en kille i tonåren med AS/ADHD. I 8 år har han och jag kämpat mot nonchalanta rektorer, okunniga lärare och ett skolsystem som exkluderar killar och tjejer som honom.

Efter 8 år med mobbing, dåliga eller inga betyg, dåligt självförtroende och en stark önskan om att få ge upp bytte vi skola för 4:e gången och hittade rätt. En NPF klass tog emot honom och vi gick från ca 20% närvaro till 100%. Vi gick från 3 godkända betyg till godkänt i alla ämnen.

Vi gick från skrik och panik till förståelse och empati. På en enda termin lyckades han vända hela sin värld. Nu har han kommit in på gymnasiet och enda molnet på himlen är att vi nu måste lämna den fantastiska skolan med alla fantastiska människor. Han är fantastisk, han inspirerar mig varje dag och jag lär mig ständigt nya saker.
I medgång och motgång!

Heja Kelvin!
/Therese Flycht

Vår son fick också stipendier

19260448_10155612174997275_1959939787825843293_n.

Vi hade skolavslutning häromdagen. Rektorn håller tal., hela skolgården är fullpackad med föräldrar. Syskon och släktingar. Då blir det dags för utdelning av stipendier. Ska erkännas att jag inte lyssnar så noga….men så tycker jag mig höra ett bekant namn..tittar på min sambo vars tydliga min bekräftar att jag hört rätt.
Vår son har fått stipendie!
Vår son som har ADHD och som rätt ofta ger oss gråa hårstrån men också mycket glädje och skratt. Ett bevis på att vårt kämpande varje dag inte varit förgäves. Allt bråk och tjat om läxor bleknar och kvar finns en otrolig tacksamhet och glädje för vår son och hans kämpaglöd. Lärarnas otroliga engagemang. Utan dem hade vi inte stått där vi gör idag. Och en tanke till alla dem som inte har samma tur…
Att bli uppmärksammad för det slit och det kunskapslyft han gjort är så mer värt än vad någon kan ana!

Så jag är löjligt glad för att vår son går på en skola som även uppmärksammar individer som får kämpa lite i motvind och som ser individers strävan och inte bara höga betyg.

Tack 😍👏

/Jessica Mårtensson

Det finns hopp, det gäller att hamna på rätt ställe bara…

10478200_718759518211038_5547329988940270631_n.

Min grabb som är 18 och har ADD(-numera är H borta) och högfungerande autism är sen förra veckan ute o praktiserar i restaurangbranschen.
Sonen valde att fråga om praktikplats på en dyr ”fin” restaurang och hade tidigare varit i lugna miljöer med få anställda, skolkök, i köket på ett äldreboende och på en liten personalrestaurang med tre personal. En väldig skillnad i jämförelse med det sista valet. Men han fick ja och var där tre kvällar under förra veckan. Och på lördag fm så såg jag på min mobil som stod på ljudlöst att man hade ringt från restaurangen 4 gånger.
Mina tankar virvlade snabbt runt i huvudet, vad har han gjort, förstört något, inte skött kökshygienen som är så noga, smyg ätit mat eller? Jag ringde upp och chefen svarade och sa så här: jag var inte här igår kväll men personalen sa att din son hade klarat sig så bra så jag undrar om han kan komma in ikväll lördag när vi har fullt för att testa honom under stress, vi ger alla en chans här och ser de som kommer som en ev. framtida medarbetare. Det gällde inte med lön men att han fick byta ut kvällen mot lediga dagar. Och sonen hade haft hand om desserterna själv- var så stolt. Chefen och han hade kommit överens om att han skulle vara hos dem kommande lördag också.
 
Visst förstår ni hur otroligt härligt det kändes. Att sonen som hela tiden tappar koncentrationen hemma, fixade detta själv, både att göra sysslorna, komma ihåg och dessutom fixa den sociala biten som är svår. Jag vet faktiskt inte vilken av oss som är gladast. Sonen eller jag!
 
Det finns hopp, gäller att hamna på rätt ställe bara…
 
/Eva-Lotta Färnstrand
 
( Detta hade vi på vår gilla sida för 3 år sedan men texten är så aktuell och berörande fortfarande. Det GÅR att lyckas under rätt förutsättningar )

IMORGON SKA JAG VARA SNÄLL

15979112_1582978858384711_1268081725_n

Mamma, det kliar i benen igen,
mamma, det kryper sådär.
Mamma, du tycker väl om mig än
fast jag stökar och bökar såhär?

Mamma, klia min rygg ett tag,
spela min sång en gång till.
Då mamma kanske så somnar jag
jag lovar försöka va still

Mamma, sitter du hos mig här?
Mamma, du håller min hand?
Tankarna hoppar och far sådär
jag mår illa utav det ibland.

Mamma, dom blir alltid arga på mig,
jag tänker på det varje kväll.
Sitt hos mig mamma, jag lovar dig;
imorgon ska jag vara snäll.

©JessicaMarieOlsson2017

Grattishälsningar till förmån för NPF

17992082_1302939629793021_8129833481787227705_n.

När jag nyligen fyllde 47 år gjorde jag en kul grej på facebook/instagram som blev större än vad jag förväntade mig till förmån för barn och unga med NPF 🙏🏻👑

Jag uppmanade mina vänner i statusen tidigt på morgonen att sätta in min summa jag fyllde, antingen 4+7= 11 kr eller 47 kr, vilket de gjorde!
Några av dem valde att sätta in 147 kr , 470 kr eller tom mer!

Tillsammans kan vi göra skillnad, oavsett hur lite eller mycket vi gör.
Huvudsaken är ATT vi agerar!

3588 kr blev summan mina fb vänner/instagram följare swichade mig under födelsedagen och som jag nu satt in på Kung Över Livets egna insamling hos Hjärnfonden

Tipsar gärna vidare till er om ett kul och enkelt sätt att samla in pengar till ngot man själv brinner för.
Kanske är ni fler som vill hjälpa till med Kung Över Livets insamling till forskningen på NPF via detta tillvägagångssätt?

/AnnSophie Forsell Öhrn

Varför dröjer hjälp till barn när själen gråter?.

15977040_1210705309016454_8650882563756111378_n.

När barn blir sjuka i en depression, krisreaktion, ptsd, eller ångestsjukdomar men också vid Npf diagnoser så dröjer det oftast väldigt länge innan man får hjälp från Bup eller annan hjälpande instans. Varför ska barn behöva vänta och krascha i väntan och sedan förvänta sig att fungera som vanligt i skolan..
Om vi vuxna blir utbrända, djupt deprimerade eller utsätts för trauma/ptsd är inte väntetiden 3 månader utan vi får oftast ganska snabb hjälp. Men när det gäller barn som är i behov av hjälp ska barnet hinna tappa sin självkänsla och bli ännu mer deprimerad innan hjälpen och barnet tas på allvar.
Stora krav på barnen att komma tillbaka till skolan snabbt när måendet inte vare sig får hjälp eller blir accepterat blir en ond cirkel i väntan och ett onödigt lidande om snabb hjälp inte kan bistås.

Jag vet att vi alla, åtminstone de flesta gör så gott vi kan runt barnen men undrar varför vi inte prioriterar själslig hälsa lika mycket som när ett barn drabbas av fysisk sjukdom.. Ibland finns varken kurator eller psykolog tillgänglig på endel skolor!

Vad gör att vi undervärderar och prioriterar barnens behov annorlunda?. Vi vuxna klarar oss.
bättre men får snabbare hjälp! Jag får inte ihop logiken helt enkelt… Samma med barn med hög frånvaro som inte orkar igenom skolan som får högvis med läxor med sig hem.. tar vi vuxna jobbet med oss hem? Ja ibland men skulle inte överösas med jobb om du hade gått in i väggen !!.. Varför ?

Dom är barn och vår framtid, va rädd om dom! ❤️👑

Anna Kristina Karlsson

I vårat NPF-fotbollslag får vi vara de superhjältar som vi är

16711889_1241518472601804_3633503604223413230_n

En förälder går hem från fotbollsskolan som 5 åringen längtat efter att få börja. Det är tunga steg. Hon orkade inte, ville men förmådde inte att vara sitt bästa jag i denna miljö.
Över 100 barn, få ledare. Ostrukturerat med hennes mått mätta. Mamman förklarade att ”vi kan spela fotboll hemma”. Gråten i halsen när besvikelsen över sitt misslyckande speglade sig i barnets ögon.
Gråten gick över till ilska över att ännu en gång ha ett barn som inte är inkluderat. Som är en person som inte kan vara med, hur mycket hon än vill.

Ilskan gick över till funderingar på förändring. Hur ska jag kunna få mitt barn att kunna spela fotboll så sina egna villkor?
Funderingar gick över till handlingar.
Idag, tillsammans med Caroline Fredriksson finns det en ny förening i vår kommun. NPF-hjärtats FF.
Här är vi ett glatt gäng som ses och tränar, pratar, skrattar tillsammans. Här får vi vara de superhjältar som vi är. Här kan vi tipsa varandra, låta varandra känna, vara, finnas, inkluderas.

NPF-hjärtats FFs vision är: Att alla välkomna, vi är med på egna villkor.
Föreningen och vårt lag har en stark värdegrund där respekten för både barnen och familjen är oerhört viktig.
Första träningen var vi vuxna fulla av skratt, barnen var utspridda över hela fotbollsplanen och vi vuxna sprang lite kors och tvärs för att försöka samla in våra barn för att kunna starta träningen. Vi insåg att vår första uppgift var att jobba med en tydlig uppstart av träningstimmen. Därefter fick vi jobba hårt med att vara tydliga, konkreta och visa barnen de olika övningar vi skulle göra. En övning i taget.

Fem veckor senare satt 10 förväntansfulla barn och väntade på instruktioner från oss tränare. Vårt motto är att Alla deltar på sina egna villkor, några är bara med på att passa, nån är med på allt och vissa deltar ”bara” 20 minuter av en timme och åker sedan hem. För oss alla är det helt okej Det vi alla ser som mest positivt är att vi kan vara oss själva utan att bli dömda.
Vi har barnet som alltid är där med sin pappa. Han har autism och denna fotbollsträning har varit hans enda fysiska aktivitet som han faktiskt utför. Pappan och pojken kommer dit, har med sig en egen lapp där det står olika övningar som de själva skrivit upp. De går bort en bit ifrån oss och kör 20 minuter. Här fanns en oro från oss att pojken skulle känna sig utanför, tills vi hörde honom prata om ”sitt lag” och hur han älskade att vara med oss.
Vi har barn nummer 2 som stod precis på linjen när vi körde våra matcher, höll sin mamma hårt i handen. Snuddade bollen med tårna någon gång ibland. Fick heja rop och high fives av oss tränare och även av barnen. På vår avslutning när vi körde match, vuxna mot barnen tacklade detta barn mig hårt och bestämt. Han flög över planen, motiverad, fokuserad och jublade. Detta är en utveckling som vi alla, inte minst hans föräldrar blev helt tagna av. Vid medaljutdelningen tog pojken ett skutt in i min famn och kramade mig hårt. Pojken som annars har svårt med närkontakt.
Efter vinsten på matchen kramades barnen och skrek ”vårt lag vann”. För de föräldrar vars barn inte har några vänner, eller som ogärna kramas, eller som alltid är lite nedstämd och stressad vart det enormt rörande att se denna stora omfamning.
Här insåg vi att vi var tvungen att fortsätta med vårt lag!

Vi ser att arbetet med vårt lag är extremt viktigt, både för barnens sociala träning, för den fysiska aktivitetens skull samt för oss vuxna. Vi har hittat ett forum där vi alla mår bra.
Målsättningen med vårt lag och förening:
• Att barnen får en frizon, där de får vara sig själva. Att stärka deras styrkor under denna timme och att de blir uppmuntrade till fysisk aktivitet. Att bli mött på sin egen nivå och att bli bemött enbart med positivitet tror vi på NPF-hjärtat bidrar till ökad självkänsla.
Jag tänker att det inte ska krävas att det startas små föreningar runt om i kommunen utan att befintliga föreningar bör kunna inkludera dessa fantastiska barn och ungdomar. Genom utbildning, engagemang och en fin värdegrund. Och inte minst bemötandet i föreningen, hos ledare och hos lagkamrater och deras föräldrar.

Jag vill avsluta med att upplysa om att brottaren Frank Andersson och simmaren Michael Phelps har ADHD. Och om vi inte fångar upp våra barn inom idrotten, kan vi gå miste om nya generationens stjärnor.
NPF-hjärtats FF är en del av satsningen ”Idrott för alla”.

👑
/Anna Carlsson