Nu är jag på väg att förverkliga min stora dröm, tack vare min dyslexi.

66175_10152391176134947_2997490750334269249_n

 

Jag är idag 25 år och jobbar som concepttecknare för internationell film och tv-reklam. Skulle någon komma fram till mig idag och erbjuda en “bot” mot min dyslexi skulle jag le och tacka nej.

Jag hoppas detta brev kan ge hopp till föräldrar och barn som idag genomgår det min familj uthärdade under min skolgång. Lärare då gjorde det mycket tydligt för mig att jag aldrig skulle lyckas nå mina mål.Det var dock efter många år av “efter-skolan-lektioner”, extra lärare och depression med bl a svåra tvångstankar, som jag började förstå… Dyslexi är enbart ett handikapp för dem som tror att intellekt enbart har med bokstäver och siffror att göra. En dyslektiker kanske aldrig kommer kunna läsa och förstå en text lika snabbt som andra.
Men en dyslektiker ser med all sannolikhet världen från en vinkel många bara kan drömma om. Jag är inte bättre än någon annan, men mitt perspektiv på saker och ting gör mig minst lika bra.
Jag förstod inte hur bokstäver skapade ord i en bok, jag såg hur linjer skapade form i en målning.
Nu är jag på väg att förverkliga min stora dröm, tack vare min dyslexi.

När jag ser tillbaka känns det som om skolsystemet till slut placerade oss i facket “Hopplösa fall”. Vi var ett problem som man bara sköt framför sig tills ingen längre hade något ansvar.
Mina föräldrar vågade inte göra annat än att hoppas på det bästa, dom som då knappt visste vad dyslexi innebar.

När jag började i nian blev jag till slut placerad i en speciell blandklass för barn med alla möjliga slags svårigheter. Mina föräldrar var skeptiska till beslutet men skolan insisterade på att det var bästa lösningen för mig. Vi blev eleverna som skolans alla andra klasser skrattade åt i korridorerna. Medan jag fortfarande satt och räknade med kulram utan att utvecklas sjönk jag djupare in i mina tvångstankar/tvångshandlingar (OCD). Jag nådde verkligen botten innan mina föräldrar en dag lyckades dra upp mig till ytan.

Året i blandklassen var äntligen över och jag skulle söka till gymnasiet. Min dröm var att komma in på “Kulturamas foto och film linje” men lärarna tyckte det var fel beslut att ens söka. Enligt dem skulle jag vidare till IV-programmet, ännu en plats för oss utan betyg nog att nå våra verkliga mål.
Där skulle vi lära oss snickeri och rörmokeri mm. Det är absolut inget fel på dessa yrken, men det var inte min dröm. Under detta möte med skolan så vände sig plötsligt mina föräldrar till mig och frågade – Vad skulle du själv vilja göra?

Någon månad senare sökte jag in på “Kulturamas film och foto linje”. Jag glömmer aldrig då jag satt mitt emot fotografen som tittade på bilderna i min intagningsportfolio. – Jag har aldrig sett en 15-åring ta sådana här bilder tidigare, sa han.

På grund av mina fortfarande låga matte- och svenskabetyg kom jag inte in på “Kulturama” det året.
Jag och min familj förstod att dom senaste åren av lärares snack inte lett mig någon vart. Fast besluten lyckades jag övertyga mina föräldrar om att få studera hemifrån, vilket jag också gjorde, med regelbundna möten varje fredag med en lärare som gav mig läxor. På egen hand lyckades jag under ett år få tillräckliga betyg för att sedan komma in på Kulturama.

Idag arbetar jag som sagt med film och tv-reklam som storyboardtecknare under utvecklingsfasen för andra regissörers projekt. Jag jobbar samtidigt med att styrka min egen portfolie med reklam för att en dag kunna ta in egna filmuppdrag. Jag hade inte gjort det jag gör idag om jag räknade matte som en gud. Barn med läs- och skrivsvårigheter måste få hitta sin egen förmåga bortom siffror och skrivhäften. Vilket ämne man bemästrar spelar ingen roll så länge man når sin dröm.

Annonser

7 thoughts on “Nu är jag på väg att förverkliga min stora dröm, tack vare min dyslexi.

  1. Det är så typiskt det du beskriver,Min kompis hade dyselexi hon blev retad och det gjorde att hon fick dåligt självförtroende det har suttit i hela livet .Detta var på 60-talet t.o.m läraren behandlande heene sämre.Jag hoppas verkligen att det har blivit bättre år 2014.

    Gilla

  2. Ja det bevisar att man aldrig ska ge upp.Hur svårt och jobbigt det en är,man kan alltid nå ditt man vill bara man lägger ner tid på det man tror på.

    Gilla

  3. Tack för din blogg! Har precis läst upp det här för min son med grav dyslexi som kommenterade” stämmer så bra, men hur får man lärarna att förstå det?!
    Efter en lång o brant uppförsbacke i grundskolan gick han ändå ut med godkända betyg
    Vi kämpar o slåss vidare med gymnasieskolan för att han ska nå sin dröm, vilket är förstås ett kreativt yrke.

    Tack än en gång för att du delade med dig av fin erfarenhet.

    Gilla

  4. Har en son som man vill placera i särskola,är jävligt tveksam,då han är social,men kan inte klockan,räkna,läsa ordentligt vid 13 års ålder…

    Gilla

  5. Reblogga detta på Det Onda Goda… och kommenterade:
    Det här hoppas jag fler fattar. Diagnoser, kombinationer, olikheter och allt vad man vill kalla det som människor har är absolut inte en kätting kring halsen utan en vägledare. Vi ska absolut inte gå samma väg, med samma steg, med samma lösningar.

    Människor är födda unika, vi har alla olika förutsättningar i vår egen personlighet och så ska det vara. Vi är menade att färga världen med våra olikheter inte sänka oss för att vi inte är lika. Fantastiskt berättelse och en otrolig lyx att se sina egna fördelar bortom samhällets syn på nackdelar.

    Läs nu och dela, det här ska fler läsa och ungdomar inse. Var annorlunda, finn styrkan i det!
    Wow säger jag bara!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s