Rätt skolupplägg räddade vår familj

IRA.

Idag är det min son som lagar lunch till sina klasskompisar på Magelungen i Långbro Park.
Han har fått det stöd som han behöver för att kunna klara av skolan.
Från att ha varit ett litet krossat, traumatiserat barn som inte kunde stå på benen när vi på morgonen skulle bege oss till den stora kommunala skolan i området. Panikångest som knäckte och knäckte dag efter dag, raserade mitt barn till den grad att han inte längre ville leva.

Idag är han 11 och han gillar sin skola. Här förstår personalen hur han fungerar och han bemöts på ett sätt som gjort att han fått både självförtroendet och livsglädjen tillbaka.
Jag vill tacka er som arbetar med dessa barn som kämpar så oerhört i skolan och får dem att växa genom att visa att ni bryr er!

Ni har räddat den här lilla familjens liv!

/Ira Mäntynen

Annonser

Mamma, du är den enda som förstår mig

1012528_510023482417977_97937492_n.

”Jag vill att du är med mig i skolan mamma. Där bara skäller lärarna när allt blir fel.
Du hjälper mig istället så det som är tokigt blir rätt”
 
Jag har varit med på syslöjden ett antal lektioner, annars skulle mitt barn inte få delta då ”det var så stökigt” och ingen resurs fanns att tillgå.
Jag har suttit med i timtal i klassen invid bänken, väglett, avläst, bromsat, gasat. Förmiddag efter förmiddag tills jag rev i ordentligt. Jag gjorde skolans jobb. Helt obetald.
Men utan mig rasade mitt barn och fick inget gjort. fick raseriutbrott, gick hem, blev ful i munnen till andra vuxna – för de lyssnade ju inte, kunde inte läsa av i tid, kunde inte tolka signalerna.
 
Nej, det blev ingen resurs, ingen personal invid skolbänken så att dagen blev okej att vara där.
Det slutade med att mitt barn inte längre gick dit överhuvudtaget. Läraren hade ett stort hjärta för sina elever men saknade kunskap helt om NPF, hade inte tiden heller för den delen att vara med mitt barn
 
”Mamma, du är den enda som förstår mig”

När livet inte följer manus – om NPF

PicMonkey Collage

Kung Över Livet hade igår den stora glädjen att få delta i Min stora dags seminarium “När livet inte följer manus”.
Seminariet ägde rum på vackra Gröna Lunds-teatern i Stockholm.

Medverkande på seminariet var:
– Pelle Törnqvist, före detta VD för bland annat Strix television och Metro. Han berättade hur det är att vara pappa till Max som har autism.
– Sophie Dow, mamma till Annie, som grundade Mindroom för att sätta fokus på Neuropsykiatriska funktionsvariationer.
– Fredrik Westin, pappa till Olle, alias Stålmannen, killen med plusmeny med extra allt – Steve Berggren, specialist i Neuropsykologi vid KIND
– Rebecca Anserud, en ung kvinna som berättar hur det är att leva med ADHD och bipolär sjukdom.
Vi fick se en intervju med Gordon Hartman, en man som öppnade ett nöjesfält i San Antonio, Morgans Wonderland, där alla är välkomna, och alla har möjlighet att delta på sina egna premisser.

HKH prinsessan Madeleine, Min Stora Dags beskyddare, närvarade under dagen.

Både de deltagande och vi som åhörare tog med oss speciellt en fråga efter denna dag – varför samlar vi inte vår kompetens och erfarenhet och vår vilja att sprida kunskap om funktionsnedsättningar?
Närmare 20% av eleverna i varje klass har idag svårigheter att tillgodose sig undervisningen på grund av bristande kompetens. Detta kan åtgärdas med små medel och vår kunskap!

Låt oss jobba tillsammans mot vårt gemensamma mål – att alla unika individer får sin självklara plats i samhället!

 

På en enda termin lyckades han vända hela sin värld

05
🌹
Med sonens tillåtelse att skryta;
Den här människan!
Jag tror få personer förstår hur det är att vara en kille i tonåren med AS/ADHD. I 8 år har han och jag kämpat mot nonchalanta rektorer, okunniga lärare och ett skolsystem som exkluderar killar och tjejer som honom.

Efter 8 år med mobbing, dåliga eller inga betyg, dåligt självförtroende och en stark önskan om att få ge upp bytte vi skola för 4:e gången och hittade rätt. En NPF klass tog emot honom och vi gick från ca 20% närvaro till 100%. Vi gick från 3 godkända betyg till godkänt i alla ämnen.

Vi gick från skrik och panik till förståelse och empati. På en enda termin lyckades han vända hela sin värld. Nu har han kommit in på gymnasiet och enda molnet på himlen är att vi nu måste lämna den fantastiska skolan med alla fantastiska människor. Han är fantastisk, han inspirerar mig varje dag och jag lär mig ständigt nya saker.
I medgång och motgång!

Heja Kelvin!
/Therese Flycht

När man gör rätt är det så lätt att lyckas

fagel

Det var kaos på flera håll när det gällde Junior i skolan. Slöjden var en av dem.
Med de svårigheter som han har så förstår jag att det var allmänt kaos på sy slöjden.
Tålamodet att invänta sin tur. VÄNTA i vad som kändes som en evighet. Vänta på hjälpen för att han så sällan begrep sig på muntliga instruktioner. Och förstod han dem skapligt så hann han glömma bort vad han skulle göra då han har add

Han blev underkänd i sy slöjd. Jag klandrar han INTE.
Han kunde inte skärpa till sig trots ständiga förmaningar. Göra som läraren sade. Kunde inte vara på sin plats för äventyret runt hörnet lockade så mycket mera. Och han hade vid denna tid tappat all respekt både för sig själv och de vuxna. Vad spelade det förr roll om han gjorde sitt bästa för det gick ju åt skogen ändå. Ett kvitto på hans dåliga förmåga. Att han aldrig skulle lyckas.

Det var kring påsk. Jag åkte och stöttade upp alla de sy slöjds lektioner jag kunde närvara på, då skolan inte satte in den resurs som borde ha varit där.
Jag satte bredvid intill symaskinen och ungen jobbade på. Sydde och svor om vart annat. Men jag fanns intill hela tiden och vägledde han. Förmådde han att arbeta.

Han gjorde klar sin påskfågel. Super stolt. Att han också fick lyckas. Precis som sina klasskompisar. Så tydligt det blev. Att med rätt hjälp och stöd så kan man lyckas. Övervinna svårigheter.

Fågeln hänger kvar fast det snart närmar sig advent. Bara som en påminnelse för hur små hjälpinsatser kan leda till något så stort och stärka en liten människas självförtroende.

/Sofie,

Varför ska vi med ADHD sågas?

11.

Hade betygssamtal igår i skolan då jag läser till undersköterska på vux. Då sa min lärare att jag absolut har höga betyg MEN att just det där med att kunna formulera sig ur det etiska perspektivet är ett problem då hon tycker jag kan såga andra tankesätt ibland för att jag har en plan i huvudet och tycker om min idé lite för mycket.

Jag sa att jag vet tyvärr att det är så då jag har min ADHD i ryggsäcken…försökte förklara att jag fått hjälp i både grundskola och gymnasiet men som svar fick jag ”Vux är en enkild ”skola” och har inte dem uppgifterna om dig men skriv gärna ett litet brev till oss så vi vet hur vi ska hjälpa dig.”

Redan då känner jag att det komma brinna av så svarar bara kort. ”Kan skriva under ett fint litet papper så har ni dem uppgifterna på nolltid.” Sen börjar tårarna rinna för jag är så less på att man alltid ska få förklarar sig…

Vi fortsätter prata lite betyg och hon säger ”Vi kan tyvärr inte ta hänsyn till din problematik men sätt dig in i politiken så kanske du får din röst hörd” Så hon menar alltså i detta läge att jag kan få högsta betyg men att min ADHD FÖRSTÖR det. Då känner man bara sig förminskad. Det är en del av mig…

Varför ska JAG få lida för att den här ursäkta mitt ordval men jävla normen är så snedvriden? Varför kan jag inte få mina betyg anpassningsbara? Varför ska vi med problematik sågas? Det finns lärare som tycker det är förfärligt (henne jag pratade med är ett exempel) men varför görs inget? Varför blundar vissa lärare?

/Jeanette Fröjd

Hur ni andra kan tänka för att stötta upp oss med NPF

kevin

Jag heter Kevin och är 18 år och har asperger och dyskalkyli.
Jag delar med mig av mina erfarenheter, av vad som har hjälpt mig eller vad som kunde hjälpt mig i skolan och hur andra kan tänka för att stötta upp oss med NPF.

Mina tips 1:

Eftersom jag är ljudkänslig och hör alla ljud lika högt krävs en lugn och tyst arbetsmiljö i klass rummet för att jag ska fungera.
Är där en lugn och arbetsmiljö i klassrummet?
Är där en lugn och trygg miljö i korridoren utanför? För de ljuden hör jag lika högt.
Går det inte att ha en lugn arbetsmiljö behöver jag särskilt undervisningsrum.

Har ni sett denna, här kan ni få en liten känsla hur det kan vara för oss:
http://www.mrshyper.se/kognitionssimulatorn/

/ Kevin