ViggoLoppet där alla med NPF fick lyckas!

21740680_1457550957665220_7600046721587418927_n.

Vilken härlig dag det blev då Viggo Loppet hade premiär i Hagaparken som en del av Topploppet. Att låta barn/unga med npf delta på sina premisser 🏃👑

Vi på Kung Över Livet var där ( Lena, Maja och AnnSophie ) och hejade på.
Vi blev samtidigt satta i arbete och roligt sådant!
Bl.a. fick vi vänta i mål på alla tävlande och dela ut medaljer 🏅Det var lika härligt för varje målgång!

Det blev många givande samtal med andra aktörer om idrott och npf. Vi pratade bl.a. med Pamela Andersson som är chefredaktör för Topphälsa och arrangör av loppet tillsammans med Aktivis.
Vi träffade på BaraVara och de nyblivna världsrekordinnehavarna Christer Skoog och Måns Möller som trampat ihop en hel del pengar till Viggo Foundation

Tack att vi fick vara med!
Det här hoppas vi blir ett återkommande lopp! Det bästa i Sverige om ni frågar oss!

(För fler bilder så leta upp oss på Instagram och kika på filmen vi delade på facebook i Lördags )

#idrottföralla

Annonser

Det finns hopp, det gäller att hamna på rätt ställe bara…

10478200_718759518211038_5547329988940270631_n.

Min grabb som är 18 och har ADD(-numera är H borta) och högfungerande autism är sen förra veckan ute o praktiserar i restaurangbranschen.
Sonen valde att fråga om praktikplats på en dyr ”fin” restaurang och hade tidigare varit i lugna miljöer med få anställda, skolkök, i köket på ett äldreboende och på en liten personalrestaurang med tre personal. En väldig skillnad i jämförelse med det sista valet. Men han fick ja och var där tre kvällar under förra veckan. Och på lördag fm så såg jag på min mobil som stod på ljudlöst att man hade ringt från restaurangen 4 gånger.
Mina tankar virvlade snabbt runt i huvudet, vad har han gjort, förstört något, inte skött kökshygienen som är så noga, smyg ätit mat eller? Jag ringde upp och chefen svarade och sa så här: jag var inte här igår kväll men personalen sa att din son hade klarat sig så bra så jag undrar om han kan komma in ikväll lördag när vi har fullt för att testa honom under stress, vi ger alla en chans här och ser de som kommer som en ev. framtida medarbetare. Det gällde inte med lön men att han fick byta ut kvällen mot lediga dagar. Och sonen hade haft hand om desserterna själv- var så stolt. Chefen och han hade kommit överens om att han skulle vara hos dem kommande lördag också.
 
Visst förstår ni hur otroligt härligt det kändes. Att sonen som hela tiden tappar koncentrationen hemma, fixade detta själv, både att göra sysslorna, komma ihåg och dessutom fixa den sociala biten som är svår. Jag vet faktiskt inte vilken av oss som är gladast. Sonen eller jag!
 
Det finns hopp, gäller att hamna på rätt ställe bara…
 
/Eva-Lotta Färnstrand
 
( Detta hade vi på vår gilla sida för 3 år sedan men texten är så aktuell och berörande fortfarande. Det GÅR att lyckas under rätt förutsättningar )

Många av våra underbara ungar kan mycket mera än vi tror

15965444_10155049745237275_9014078111477976095_n

Hej alla frustrerade föräldrar.

Nu när julen är över och ni är förbannade, besvikna, ledsna och frustrerade över era illbattingar, satans ungjäklar, dom där små illbattingarna ni hatar, älskar, kan sälja på blocket, troligtvis kan betala för att bli av med.

Men vi älskar dom små skitungarna mer än allt annat. Nu är det så här – jag har företag och vet ni om att dom bästa arbetarna jag vet är just dom här små odågorna. Dom är dom som ger allt, dom som är mest trogna och noggranna duktiga medarbetarna man kan få. När det handlar om riktigt arbete är det dom här juvelerna som det hänger på.

Kan bara se på min son med ADHD – han är som ett yrväder men är 8 år och vid 2 års ålder körde han trädgårdstraktor, 3,5 kör han fyrhjuling. Sen han är 6 år har han kört grävmaskin och kranarna på kranbilarna. Han har t.om visat hur ena kranbilen funkar för en av våra förare.

Ja, dom har ett sjujäkla temperament, dom kan vara oberäkneliga och arga. Men många av våra underbara ungar kan mycket mera än vi tror. Ja, om våran just nu 8 -åriga vilde finner lugn i att ta fyrisen och åka iväg på så får han göra det. Han tar det otroligt seriöst och kör lugnt och fint. Det är hans frihet.

Många av våra skitungar kommer aldrig sitta på ett kontor eller vara chefer men dom kommer att kunna ta hand om sig och leva och vara lyckliga.
Många duktiga arbetare jag stött på har garanterat många diagnoser, läs- och skrivsvårigheter, men det är vi föräldrar och företagare som måste se och ge dom chansen. Ja, även om dom hamnat snett, tagit droger och suttit i fängelse. Många av dom har så mycket att ge. Och många av dom är så otroligt duktiga på att köra maskiner och annat praktiskt.

Så snälla, ge dom den chansen, säg aldrig att din son eller tös är helt vild, det funkar aldrig. Jag skulle ge vem som helst chansen att testa nån av dom här maskinerna. Våra ungar är vår framtid. Vill bara att ni ska veta vilka underbar barn ni har.

/Tony Sparven Berg

Be inte om ursäkt för ditt autistiska barn!

repris.
Så ofta människor med autistiska barn ber om ursäkt. Sluta med det! Era barn har lika mycket rätt att finnas som alla andras barn. Om det är några som ska be om ursäkt är det vi andra som inte respekterar och förstår. Det är vi som ska be om ursäkt när ni känner er otillräckliga. Samhället är till för alla.

Jag jobbar i en gymnasiesärskola och har jobbat med det här i åtta år. Det är det bästa jag har gjort och alla elever har gjort mig till en bättre människa. Så föräldrar, sluta be om ursäkt, sluta skämmas. Era barn är lika viktiga som alla andras.

/Niklas Storm

( Ett härligt inlägg vi hade på vår FB gillasida för 2 år sedan som är värt att dela igen )

Varför ska vi med ADHD sågas?

11.

Hade betygssamtal igår i skolan då jag läser till undersköterska på vux. Då sa min lärare att jag absolut har höga betyg MEN att just det där med att kunna formulera sig ur det etiska perspektivet är ett problem då hon tycker jag kan såga andra tankesätt ibland för att jag har en plan i huvudet och tycker om min idé lite för mycket.

Jag sa att jag vet tyvärr att det är så då jag har min ADHD i ryggsäcken…försökte förklara att jag fått hjälp i både grundskola och gymnasiet men som svar fick jag ”Vux är en enkild ”skola” och har inte dem uppgifterna om dig men skriv gärna ett litet brev till oss så vi vet hur vi ska hjälpa dig.”

Redan då känner jag att det komma brinna av så svarar bara kort. ”Kan skriva under ett fint litet papper så har ni dem uppgifterna på nolltid.” Sen börjar tårarna rinna för jag är så less på att man alltid ska få förklarar sig…

Vi fortsätter prata lite betyg och hon säger ”Vi kan tyvärr inte ta hänsyn till din problematik men sätt dig in i politiken så kanske du får din röst hörd” Så hon menar alltså i detta läge att jag kan få högsta betyg men att min ADHD FÖRSTÖR det. Då känner man bara sig förminskad. Det är en del av mig…

Varför ska JAG få lida för att den här ursäkta mitt ordval men jävla normen är så snedvriden? Varför kan jag inte få mina betyg anpassningsbara? Varför ska vi med problematik sågas? Det finns lärare som tycker det är förfärligt (henne jag pratade med är ett exempel) men varför görs inget? Varför blundar vissa lärare?

/Jeanette Fröjd

Hur ni andra kan tänka för att stötta upp oss med NPF

kevin

Jag heter Kevin och är 18 år och har asperger och dyskalkyli.
Jag delar med mig av mina erfarenheter, av vad som har hjälpt mig eller vad som kunde hjälpt mig i skolan och hur andra kan tänka för att stötta upp oss med NPF.

Mina tips 1:

Eftersom jag är ljudkänslig och hör alla ljud lika högt krävs en lugn och tyst arbetsmiljö i klass rummet för att jag ska fungera.
Är där en lugn och arbetsmiljö i klassrummet?
Är där en lugn och trygg miljö i korridoren utanför? För de ljuden hör jag lika högt.
Går det inte att ha en lugn arbetsmiljö behöver jag särskilt undervisningsrum.

Har ni sett denna, här kan ni få en liten känsla hur det kan vara för oss:
http://www.mrshyper.se/kognitionssimulatorn/

/ Kevin

Boktips om ADHD

bok.

Två böcker damp ner i brevlådan…

Vi i Kung Över Livets styrelse fick den stora äran att läsa Linda Warvelins berättelser om sin son Alexander som är tio år och har adhd.

Det är korta små charmiga historier från vardagen, samlade i två böcker, ”Hej, det är jag, Alexander, din son” och uppföljaren ”Hoho, Alexander är här nu”.

Texten är enkelt skriven, med talspråk, och med värme och humor. Den beskriver på ett unikt sätt hur det kan vara att leva med neuropsykiatriska diagnoser i familjen. Utmaningar man möter, men också vilken gåva det kan vara.

Ur Hej, det är jag Alexander, din son:
KÄRLEKSTIDEN
– Mamma, det finns ju en massa olika tider som vikingatiden medeltiden å istiden men när å vad var fritiden?
– Ja du, den tiden var innan alla vi aom nu är föräldrar skaffade er barn.
– Jaha var det en bra tid för du levde väl på den tiden?
– Ja, den var bra, men tiden som är nu tycker jag bättre om
– Varför då?
– För att jag har dig å Theodor.
– Ja, det förstår jag, kärlekstiden heter det nog…

För att beställa böckerna, skicka mail till lindaj74@hotmail.com